Tina - vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm
Denna dag har varit som en bergochdalbana. Börjde med att chefen väckte mig vid 8 och sa att jag inte lämnat in lönerapporten & lämnades den inte in idag skulle jag få mindre betalt och yrvaken som jag var sa jag bara "okej jag kommer in med den sen idag". När jag sedan piggnar till och har letat den ett tag så kommer jag på att jag har lämnat in den. Efter att ha försökt ringa båda cheferna 14 gånger vardera svara äntligen en, jag säger som det är men han kan inte hitta den. Kul, tänker jag som inte har 100% koll på alla timmar jag jobbat. Snubben ringer 5 min senare och säger att dom hittat den. BRA KOLL!!!
Dagens höjdpunkt var först gym sedan en sväng på badet med simning, bubbelpool och bastu med Amanda. Jag kände mig som en helt ny människa! Lovely.
Sedan kom dalen igen, bilen startar inte idag igen. Så efter träningen i 17 graders kyla mekar jag med startkablar och får igång bilen (tack för hjälpen Malin!). Amanda har lovat att låna ut sitt motorvärmaruttag så jag kör till verkstan där blåa faran står och vilar för att hämta sladden som är där. Väl där har låsen frusit igen så jag får fara till Statoil och köpa låsolja. En halvt stelfrusen Tina får upp låset men till sin besvikelse finns inte sladden där! När jag sen ska stänga dörren så har den också frusit så det går inte stänga.. Men tillslut så! Efter ett antal diskussioner med M&P så säger dom att jag ska köpa en sladd, den ska vara 5 meter lång. På statoil har dom bara 2,5 meter så jag blir ivägskickad till OK. Där finns den men kostar skjortan. Pappa säger åt mig att fara tillbaka till Statoil, köpa den korta. Just då vill jag bara lägga mig på golvet och gråta (kan tillägga att jag inte hunnit äta efter träningen heller). Jag återvänder till statoil, köpter den förbannade sladden, beger mig till amandas parkering, öppnar förpackningen och en ny härlig överraskning väntar. Ett sånt här hårt plastband runt sladden som man nästan behöver kniv/sax för att få upp. Jag är nära att ge upp, men efter ett evigt slit så lyckas jag knäcka den. Sedan springer jag hem, helt stelfrusen, hungrig och flännig. Detta ståhej tog alltå 1 timma och 20 minuter...
En stor eloge för er som orkat läsa allt, men jag var som tvungen att avreagera mig. Jag hoppas att kvällen avslutas med ett uppiggande samtal eller nått annat som får mig på bra humör.
Jag vill vakna på rätt sida i morgon för då ska jag på a-torp och se innebandy! Men av någon konstig anledning får jag känslan av att jobbet kommer att ringa och väcka mig halv 7? Bara för att lixom.
Nu ska jag somna och förhoppningsvis vakna upp i min dröm som snurrar runt i mitt huvud typ 24/7.
NIGHT
Dagens höjdpunkt var först gym sedan en sväng på badet med simning, bubbelpool och bastu med Amanda. Jag kände mig som en helt ny människa! Lovely.
Sedan kom dalen igen, bilen startar inte idag igen. Så efter träningen i 17 graders kyla mekar jag med startkablar och får igång bilen (tack för hjälpen Malin!). Amanda har lovat att låna ut sitt motorvärmaruttag så jag kör till verkstan där blåa faran står och vilar för att hämta sladden som är där. Väl där har låsen frusit igen så jag får fara till Statoil och köpa låsolja. En halvt stelfrusen Tina får upp låset men till sin besvikelse finns inte sladden där! När jag sen ska stänga dörren så har den också frusit så det går inte stänga.. Men tillslut så! Efter ett antal diskussioner med M&P så säger dom att jag ska köpa en sladd, den ska vara 5 meter lång. På statoil har dom bara 2,5 meter så jag blir ivägskickad till OK. Där finns den men kostar skjortan. Pappa säger åt mig att fara tillbaka till Statoil, köpa den korta. Just då vill jag bara lägga mig på golvet och gråta (kan tillägga att jag inte hunnit äta efter träningen heller). Jag återvänder till statoil, köpter den förbannade sladden, beger mig till amandas parkering, öppnar förpackningen och en ny härlig överraskning väntar. Ett sånt här hårt plastband runt sladden som man nästan behöver kniv/sax för att få upp. Jag är nära att ge upp, men efter ett evigt slit så lyckas jag knäcka den. Sedan springer jag hem, helt stelfrusen, hungrig och flännig. Detta ståhej tog alltå 1 timma och 20 minuter...
En stor eloge för er som orkat läsa allt, men jag var som tvungen att avreagera mig. Jag hoppas att kvällen avslutas med ett uppiggande samtal eller nått annat som får mig på bra humör.
Jag vill vakna på rätt sida i morgon för då ska jag på a-torp och se innebandy! Men av någon konstig anledning får jag känslan av att jobbet kommer att ringa och väcka mig halv 7? Bara för att lixom.
Nu ska jag somna och förhoppningsvis vakna upp i min dröm som snurrar runt i mitt huvud typ 24/7.
NIGHT
Kommentarer
Trackback
